Ullis

Idag på gymmet (aldrig fattat om det stavas med ett eller två m)
så var det en kille som sneglade på mig lite då och då
och varenda gång han gjorde det trodde jag han skulle komma fram
och dom få gångerna vi fick ögonkontakt log han världens megasmile!
När jag tränar vill jag vara i fred och slippa tänka på folk runtomkring,
jag kopplar oftast bort dom och är inne i min egna värld.
Men det gick inte idag, för jag kände igen honom så himla mycket
men kunde inte placera honom... sånt är jobbigt!!
När jag skulle gå ut mötte jag honom och då sa han "heeeeej"
jag sa bara ett kort "hej" och snabbade på stegen därifrån..

Sen när jag öppnade mitt kodlås till skåpet i omklädningsrummet
så var det tomt! jag ba WTF! och sen kom jag på att jag inte la mina
grejer i ett vitt skåp utan i ett rött och kollar därför i skåpet breve och
där ligger alla mina saker, mobilen och nycklarna längst fram, helt
synligt! hur vimsa kan man bli egentligen? Jag hade helt enkelt låst
ett tomt skåp.. men inget var snott :D
Det kanske kan ha berott på att det var ganska öde i omklädningsrummet
så jag valde verkligen en bra dag till att vara klantig på :D




Sen cyklade jag upp för hela lugnets mördarbacke! och jag ställde mig
inte upp en endast gång. jag vet att min personliga tränare (om jag hade någon)
skulle vara himmelskt stolt över mig, för det var jag :)
och där någonstans i mitten av backen kom jag på vem gymkillen var!
Det var nämligen en gammal lärarpraktikant som jag och LN pratade massor
med när han var hos oss, och där någonstans i mitten av backen blev jag
arg för att jag inte kom på det lite tidigare och där fick jag också dåligt
samvete för att jag avisade honom så snabbt.
Förlåt mig PJ!



För några dagar sedan var det två narkotika påverkade människor som
körde av vägen precis nedanför lugnet. Detta inträffade endast någon
timme innan jag själv cyklade förbi där på vägen. tur att jag inte kom
iväg för deras galna färd!

Pussinutt, imorrn drar jag till Gävle igen :)