Ullis

jag älskar barn.
jag älskar att jobba bland barn.
jag älskar det av många anledningar (inte bara för att dom
har snygga pappor, höhö)
En sak som jag älskar med barnen är att dom är så
oförutsägbara och att dom ofta inte tänker på vad det är dom
egentligen säger.
Som idag på jobbet (furuvik) så stod jag vid lilla fritt fall.
2 barn i femårsåldern förde en livlig diskussion under åkturen

Piff: Åh vad det kittlas och pirrar överallt
Puff: nej det kittlas bara i snoppen juuuuu
Piff: nej i huvudet också.
Puff: ja men mest i snoppen. hihihi.
Piff: ja faktiskt, hihihi.
Piff: jaa hihihi oj vad det kittlas i snoppen, hihihi
Puff: det kittlas i snoppen och knoppen
Piff: hihihihiihihihi ja i snoppen och knoppen, hihihihihihihihihi
och så fortsatte dom tills turen var över. Nej vem försöker jag lura?
dom fortsatte babblandet fram till deras lyckligt ovetande föräldrar
och kan slå vad om att de fick höra om barnens kittliga upplevelser en bra stund..

Namnen är btw påhittade tror inga föräldrar skulle döpa sina

Barn efter två små tjocka ekorrar, även fast jag skulle kunna tänka
mig att göra det...
Dessa konversationer är helt vanligt i attraktionen lilla fritt fall.
Bara en timme senare åkte en pojke och en flicka tillsammans
då fick pojken dock köra solo med sina beskrivningar, helt enkelt
en monolog av samtalet ovan. Flickan såg inte ut att ha det allt för
trivsamt och kollade på sin yngre kamrat med en föraktfull min.

Ciao Amigos / U



En (1!) familj vann fyra stycken stora chokladar idag! då tänkte jag tillbaka
på hur överlycklig jag var när jag, Ellenor och Plit vann en sådan på Grönan.
Jag ägde alltså endast en tredje del av den men var ändå världens gladaste :)